tisdag 8 februari 2011

Hjälp mig

Tänkte nämna vad social fobi kan leda till. Möjligt att jag inte tänker på allt - påpeka gärna det i så fall.

Ensamhetskänslor
Ofta tror folk med fobin att de är ensamma om att känna skräck inför olika sociala situationer. Sen känner man sig ofta utanför, man tycker inte att man passar in. Därför börjar man undvika vissa sociala situationer (jag har slutat gå på fester). Att känna sig utanför, ensam och att man inte passar in när man är bland folk, är värre än att vara för sig själv.

Det kan vara svårt att ha kvar sociala kontakter. När man börjar dra sig undan från sociala sammanhang hamnar man mer utanför. Idag har jag näst intill ingen kontakt med alla mina gamla vänner. De har inte hört av sig på någon månad, och inte jag heller. Trots att jag vill ha lite kontakt med dem, och träffa dem någon gång då och då, vågar jag inte ringa. Jag är rädd för vad de ska säga. Är de sura på mig nu när jag inte hört av mig? Vad tycker de om mig egentligen? Flera gånger har jag tänkt ringa, men vågar helt enkelt inte. De är online på msn men jag vågar inte logga in där heller. Har 140 personer blockerade just nu, och har 1-2 personer jag har valt "visa mig som online för den här personen".

Kärleksrelation är också svårt. Vågar jag släppa någon så nära? Kan någon annan älska mig? Skulle jag kunna visa att jag älskar någon? Tror knappast det. Det hör väl även ihop med att man är så rädd för att bli lämnad att man inte ens vågar ta steget.

Dålig självkänsla
Man ser sig själv som;
  • oduglig
  • värdelös
  • man förtjänar att vara ensam
  • man förtjänar inte att ha vänner
  • man förtjänar att bli sårad
Detta intalar man sig själv dagligen. Händer det något dålig i ens närhet är det ens eget fel. Ingen annans. Gör man någonting bra är det "tur" eller tack vare någon annan. Man nedvärderar sig själv otroligt mycket, och ställer samtidigt extrema krav på att allt man gör måste vara perfekt.

Dåligt självförtroende
Ofta går man in med inställningen att man kommer göra fel, göra bort sig helt, och inte klara av ens den enklaste uppgift. Finns det någon annan i närheten försöker man ofta få den personen att genomföra uppgiften istället, eftersom det då kommer bli bra. Gör man det själv kommer den andra att granska en, sucka och påpeka varje fel man gör, och sedan tycka sämre om en.

Schizofrenikänslor
Uppenbarligen kan detta uppstå när ångesten blir för hög. Detta lider jag inte av längre, tack och lov, men för kanske 5-6 somrar sedan gjorde jag det. Då kunde jag inte gå utanför huset utan att känna ångest. Skulle jag gå till brevlådan för att hämta tidningen kändes det som att alla grannar stod vid sina fönster och stirrade, pekade, skrattade och pratade illa om mig. Jag kunde inte gå på stan, eller till affären, för jag fick sådan extrem ångest, kunde inte andas, det kändes som om hjärtat skulle brista så hårt och snabbt det slog, jag blev yr, huvudet bultade, benen bar knappt, och jag började nästan gråta av alla panikkänslor. Sedan fick jag för mig att det fanns övervakningskameror i ventilationssystem och var ständigt livrädd. Enda gångerna jag kunde vara dugligt lugnt var när jag satt i mitt rum, med fördragna gardiner. Ibland kändes det som att någon gick förbi ett fönster, och då blev jag stel av skräck och stirrade åt det håller i ett antal minuter innan jag vågade gå fram för att kolla. Skulle jag laga mat var jag tvungen att dra för alla persienner och stänga dörrarna till rummet. Det var nog under den tiden jag blev beroende av datorspel och började isolera mig mer och mer (kunde sitta vid datorn 16 timmar/dag utan större problem). Dessa extrema känslor av att vara förföljd gick över och idag är jag även fri från allt datorspelande.

Depression
Mycket vanligt att folk med social fobi kommer in i en svår depression, mycket på grund av de extrema ensamhetskänslorna. Men även annat som känslan av att aldrig räcka till, att allt man gör blir fel, och att man aldrig duger. Här är jag idag, men det beror inte endast på den sociala fobin utan även mycket annat som händer runt omkring mig. Men visst är fobin en stor faktor i det hela.

Depression kan i sin tur leda till
  • Energilöshet
  • Man uppskattar inte och blir inte glad av saker man annars älskar att göra
  • Koncentrationssvårigheter
  • Självskadebeteende
  • Självmordstankar
  • Självmordsförsök
  • Självmord

Är inte säker på vad jag hade gjort i helgen om inte psykiatriska akutmottagningen hade funnits. Helgen har varit fylld av svår panikångest och gråtattacker. Så natten mellan lördagen och söndagen åkte jag dit (ett under att jag lyckades köra in - lyckligtvis var det inga poliser ute). Där fick jag prata av mig, och lugna ner mig. Jag hade väldigt svårt att bestämma mig för hur jag skulle göra. Egentligen ville jag be dem binda fast mig vid en säng för att sedan stänga in mig i ljudisolerat rum. De ville att jag skulle bli inlagd och påbörja behandling, men jag valde till slut att åka hem - det finns så mycket jag "måste" göra. Efter att jag lovat att inte göra något dumt skickade de hem mig med ångesthämmande tabletter.

Igår hade jag lugnat ner mig och kände då ett konstant tryck på hjärtat. Kändes nästan som om någon klämde på den, och varje gång jag andades gjorde det lite ont. Tog jag djupa andetag kändes det som att hjärtat skulle spricka. Det beror nog på hur mycket den har fått arbeta under helgen då jag nästan ständigt haft panikångestattacker och kippat efter luft.

Om mindre än en vecka ska jag träffa en psykolog inom psykiatrin. Då kommer jag börja få hjälp i form av samtal och förmodligen även anti-depressivt för att komma upp på banan igen. Det kan jag lova att jag ser fram emot.

Kommentera gärna om det är något jag har fått fel, eller missat att ta upp. Upplever du delar av detta på ett annat sätt? Dela gärna med dig i så fall.